Idag är jag hemma från jobb. Mår inte riktigt hundra i kroppen, men den största anledningen är att min själ behöver vila.
Bekymmer och oro på familjeplanet har dränerat mig rent psykiskt vilket i sin tur lett till att imunförsvaret försvagats. Och jag prioriterar i dagsläget min familj och min hälsa framför jobb som jag ändå inte tror bryr sig.
De flesta, med några få undantag, har det gott ställt på alla plan och livet flyter på utan för mycket vägbulor. Missförstå mig inte, det är de väl förunnat, dock svider det i hjärtat när man inte har förståelse för hur andra kan ha det.
Jag ska absolut inte gnälla, man kan ha det värre och då tänker jag på en arbetskamrat som miste sin son för några år sedan.
Förutom det så har t ex följande hänt de senaste åren bland mina kollegor:
Benbrott, lunginflammation, åldrande far som avlidit...
I dessa fall har vederbörande fått besök av någon chef med blommor och uppmuntrande ord.
Själv har jag vid ett antal gånger varit sjukskriven under kortare perioder för depression, men ingen blomma eller uppmuntrande chef har synts till. Nog är det skillnad alltid på kroppen och själens sjukdomar.
Nu är det inte det det handlar om att jag vill ha uppmärksamhet, men en depression smittar inte och just i en sådan situation behöver man allt stöd och uppmuntran man kan få.
Jag har ju tack och lov stöd och tröst av familj och underbara vänner, men det känns ändå. Så inte är det konstigt om jag inte har en ansvarsfull inställning till mitt jobb.
Därför passar jag på att idag ha en alldeles egen dag med Gudinnan och min fyrfota vän, långpromenad i skogen är inplanerad och sedan ska jag höstpynta hemmet inför den kommande Halloween.

Vindarna talade till mig i dag när jag och min fyrfota vän var ute.
De bar med sig ett budskap från Gudinnan, ett budskap som hjälper mig att ta mig genom en period som just nu gör att jag känner mig vilsen. Jag hör inte längre hemma här i huset av olika anledningar, men jag har heller ännu inget nytt boende att komma till.
Gudinnans budskap fick mig att förstå att mitt hem är inte de fyra väggar som omger mig, taket över mitt huvud och golvet under mina fötter, de utgör endast den yttre ramen för det jag kallar mitt hem och den ramen har egentligen ingen betydelse mer än att hålla det inre på plats. Mitt hem är alltså detta inre, det jag fyller denna ram med, det jag skapar i form av värme, kärlek, frid, harmoni, gemenskap och det kan jag skapa var helst jag befinner mig.
Så även om huset omkring mig faller sönder så kan det inte störa den frid som finns i mitt hem :)
Jag tackar Gudinnan för det budskapet och myser just nu här hemma i min egen lilla vrå av världen och jag vet att Hon finns med mig även den dag när jag stänger dörren till huset för sista gången, att Hon är med mig i det nya som då väntar.

Vindarna bar även med sig höstens ljuvliga dofter, dofter som för mitt inre blev till levande bilder av stekta äpplen med socker och kanel, levande ljus i massor, varm choklad med vispgrädde och marchmallows, höstgrytor fyllda med svamp och rotfrukter som puttrar på spisen.

Ja, livet bjuder just nu på mycket mys :)

Frosten har kommit så smått under nätterna så nu var det tid att gräva upp dahliaknölarna som inte gillar att bli kalla om fötterna.
Jag har pysslat i trädgården idag, inte så mycket dock eftersom det mesta som är nedvissnat får stå kvar som ett litet extra skydd för rötterna under vintern, dessutom är det riktigt vackert när rimtursarna andats på det.
Det blev en dag i vemodets tecken, ett långsamt farväl till den vår och sommar som glatt mig så med ett prunkande överflöd. Extra vemodigt eftersom det blev ett farväl för alltid, i alla fall till denna trädgård. Livets vindar blåser ånyo och för mig vidare i andra riktningar. Även om det är med blandade känslor, däribland ett stänk av sorg så vet jag att det alltid blir till det bästa, speciellt om jag följer med flödet och inte vrenskas och protesterar.
Det finns något större, något som jag kallar Gudinnan och som ser helheten som jag här på jorden inte kan överblicka så jag har full tillit till att det som händer gör det av en anledning, en anledning som i det stora hela är för det bästa.

Vår vandring här på jorden är som ett kort flämtande andetag i den oändliga evigheten.
Min vandring i detta jordeliv har efter diverse upplevelser av både glädje och sorg, men mest glädje måste jag tillstå, fört mig till en punkt i livet när jag vilar trygg i mig själv och i nuet och där jag väljer att njuta av allt det underbara som kommer i min väg istället för att sörja det som kanske inte var menat för mig just här och nu.
Vid min sida har jag förutom Gudinnan med sin visdom och trösterika famn, även en fyrfota vän som följt mig genom hela livet, dock i olika skepnader. 
Övriga färdkamrater på vandringen är dolda i dimma för tillfället, så även boende, arbetsplats mm som kan härleda till vem jag är, det är nämligen inte relevant för denna bloggs existens.
Denna blogg kommer att fokusera på min livsväg skrivet ur ett hedniskt perspektiv för det är det jag kallar mig, hedning, eller rättare sagt det fack jag säkert placeras i :) I mina egna ögon är jag helt enkelt JAG, ett barn av Gudinnan, av alltet precis som vi alla är.
Så välkomna ni alla som korsar min väg och slå gärna följe med mig :)